Usain Bolt var kanske den mest uppmärksammade stjärnan som föll igår. Jag är tacksam att jag fått uppleva hans magiska karriär som friidrottare och kommer att sakna honom i mästerskapen framöver.

Perseiderna är ett meteorregn orsakat av Swift-tuttle med störst aktivitet runt den 12 augusti varje år. Längs med kometens bana sträcker sig ett ”meteormoln” av partiklar som frigjorts från kometen. Det mesta av stoftet i molnet är ungefär 1000 år gammalt. Meteorerna är väldigt små, i storlek med sandkorn som pulveriseras av friktionen mot vår atmosfär som når vår jord som dammkorn.

Perseiderna är synliga från mitten på juli varje år, med störst aktivitet mellan 8-14 augusti och med en topp den 12 augusti. Under toppen når antalet meteorer 60 stycken i timmen eller mer. (Fakta från wikipedia)

Igår gjorde jag återigen ett försök att se men också att fotografera skådespelet. Jag såg det för ett par år sedan men missade det förra året. Detta året såg jag med råge. Trots att det regnat nästan hela dagen sprack himlen upp som på beställning runt klockan 23. Precis vid midnatt var det tillräckligt mörkt på himlen för att hundratals, kanske tusentals stjärnor kunde ses utan kikare. Även om den största aktiviteten skall vara 1,5 h innan solens uppgång såg jag minst 20-30 ”stjärnfall” under den halvtimmen jag stod ute.
Om det var lätt att se stjärnor och meteorregn så var det betydligt svårare att fotografera det. Långa slutartider fick en bra effekt på stjärnorna men några stjärnfall kunde jag inte se på bilderna.

Om någon lyckats fotografera ett ”stjärnfall” så får ni gärna tipsa mig om hur ni gjorde.