Jag tycker verkligen om att uppleva nya platser, men ibland är det minst lika härligt att återuppleva platser som man inte varit på sedan ett tag tillbaka,

Frostavallen var en sådan plats, vi var där i helgen. Sist jag var här var på skoltiden, och då menar jag inte i slutet utan snarare runt 1:a – 3:e klass. Jag minns Frostavallen som en mindre skidbacke med lift, jag förknippar det med varm choklad och snö och inte något av det såg jag något spår av nu. Eller jo, jag såg en pil som hänvisade till en pulkabacke, vilket säkert var den man en gång åkte skidor i.

Det blev två slingor den här gången. Första slingan, Vaxsjöslingan gick runt Vaxsjön och var ungefär 3 kilometer lång. En mysig slinga som passerade genom både löv- och granskog med utsikt över sjön under nästan hela slingan.

Efter den slingan körde vi lite norrut, till den andra sjön i Frostavallen, Dagstorpssjön. Här fanns två lite längre slinger runt milen och en lite kortare, Bjäretsslingan som var 3,3 kilometer. Eftersom vi redan gått en del så tog vi den slingan vilket visade sig vara ett bra val. Vi gick igenom ganska orörd skog som var härlig på många sätt. Även här väldigt blandad skog, en del vatten och en vulkan…

Ja, det var faktiskt en vulkan. Ulfsbjär var inte bara en tuff höjd att vandra upp på utan dessutom en vulkan som var aktiv på dinosauriernas tid. Där ser man… hade inte en aning om att vi hade vulkaner i Skåne.

Andra sidan av Dagstorpssjön ligger ett annat naturreservat som inte tillhör Frostavallen. Vi gick bara ner till sjön för att kika lite men vände tillbaka till bilen efter ett tag. Får kanske bli ett varv runt den sjön i framtiden. Skall tydligen finnas ett par vulkaner där också.